Egentligen så skapade inte IFK mer än tre riktigt rejäla målchanser under matchens 90 minuter.
De två vassaste signerade av Tobias Blad, ersättare för Robin Fagerberg som skadade sig på fredagsträningen. Den första blev ett stolpskott  efter fem minuter. Den andra målrassel i den 89:e efter en väl tajmad lobb. Men då var det redan för sent.
Däremellan var det faktiskt bara Mattias Deckers dubbelchans 13 minuter från slutet som fick de 103 åskådarna på läktarna att kippa efter andan.
Förvånansvärt idéfattigt från "folkets lag" när det handlade om den offensiva dukningen. Allt för många långa adresslösa bollar på i djupled löpande forwards har aldrig varit någon kulinarisk sensation på det gröna fältet.
– Vi vill inte slå långa bollar. Men de kommer automatiskt när vi inte spelar som vi ska och det är helt vårt eget fel. Vi är inte riktigt där i matchen och får ett alldeles för långt lag, menade Dahlström.
Junseles seger var hur rättvis som helst. Och det var tveklöst gästerna som med sitt stundtals mycket rappas anfallsspel stod för underhållningen på ett av nordvästvinden hårt plågat Jämtkraft Arena.
Med lite mer kyla i avsluten så hade segern lätt kunnat bli ett par bollar större.
– De har utan tvekan ett gäng duktiga och tekniska bollspelare, sa Dahlström som ofta fick se trion Eugeniu Samson, Sergui Baran och Daniel Hatvginsana fixa snabba spelvändningar och skapa stor oro framför IFK-målvakten Patrik Kvarnlöf.
IFK Östersund kan naturligtvis mycket bättre. Så det är väl bara att bryta ihop och komma igen.