Och man kan inte annat än hålla med angående startfältet. Krydda redan nämnda trio med namn som Thobias Fredriksson, Lars Suther, Fredrik Byström och kanske framför allt långloppsesset Jerry Ahrlin och ni förstår att det var hårdhandskarna på direkt i kampen om segerchecken på 25 000 kronor.

Lite överraskande var just Ahrlin en av de första som tappade kontakt med den 20-mannaklunga som tidigt formerade sig.

– Jag valde att köra ovallat i dag och det var ett misstag av mig. Jag tappade i stigningarna och kunde inte komma i kapp även om jag närmade mig på slutet, kommenterade Ahrlin.

Stor del i att Ahrlin tvingades kapitulera hade nog Mathias Fredriksson som var klart dragvillig under den första halvan av loppet. En genomtänkt taktik – mest för att få bästa möjliga Vasaloppsträning:

– Långloppskillarna är så otroligt starka i stakåkningen så jag behöver verkligen rejäl stakträning. Det var lika bra att dra på ordentligt, säger han.

– Men efter ungefär halva loppet så blev det lite mer gryn i spåren och då kostade det alldeles för mycket för att ligga längst fram och dra, då backade jag tillbaka lite.

Då hade dock redan tätklungan halverats, nio man fanns med i täten med 13 kilometer kvar att köra. Efter den slutliga fartökningen fanns fyra killar kvar i kampen: Fredriksson, Brink, Östberg och Suther:

Östberg berättar om upplösningen:

– Under den andra halvan av loppet var det vi tre andra som drog mest, men ett par kilometer före mål gick Mathias upp och pumpade på otroligt hårt.

Fredriksson anförde kvartetten in på stadionområdet närmast före Östberg som i den sista vänsterböjen innan det sega upploppet gick ut i ytterspår – allt för att kontrollera Brink som lurade snäppet bakom.

– Brink slog mig på det här sättet i fjol, och det hade nog blivit samma visa i år om jag inte hade tvingat ut honom i tredje spår. En diagonalspurt är verkligen inte min starka sida, säger Östberg.

Men det gick vägen, om än med otroligt liten marginal.

Fredriksson om målögonblicket:

– Måldomaren stod ju bra placerad så det blev rätt vinnare ... men det kan inte ha skiljt mycket, säger Mathias medan han kisar mot solen.

Och faktiskt bjuder han på ett litet snett leende. Det här var en stark comeback av Mathias som fått kämpa hårt för att hitta motivationen ("Den var helt i botten", säger han själv) sedan han snuvades på sista chansen att kvala in till OS.

Att han oväntat och märkligt petades från VC-truppen i Estland svider förstås fortfarande:

– Om jag skulle få åka till OS eller inte är en helt annan sak, det säger jag inget om. Men jag tycker att jag borde ha fått den där chansen i alla fall.

– Det måste vara något personligt, något jag gjort mot någon ... men jag vet bara inte vad det är.Kanske har jag fel färg på strumporna eller nåt, säger Fredriksson frågande.

• Vad fick dig att ändå orka köra på?

– Lite grann mina skador faktiskt. Jag fick så ont i axeln när jag inte tränade något så jag har mer eller mindre varit tvungen att köra på.

• Och nu är det Vasaloppet i fokus?

– Ja, jag får sikta på det. Men jag måste ha en otroligt bra dag om jag ska kunna hävda mig där, säger Fredriksson.