Martinsson tog därmed Sveriges första guld under tävlingarna i Tyskland.

Segern för den skånskfödde gevärsskytten – som tävlar för Osby, men som bor utanför Strömsund – var hans tredje VM-guld.

Slutklämmen av running target-tävlingen var ett tivoli, för att citera svenske coachen Claes Johansson.

De 15 år gamla banorna i München strejkade flera gånger och Martinssons huvudkonkurent Maxim Stepanov, Ryssland fick byta bana och skjuta klart sist av alla.

– Jag märkte att Stepanov sköt senare än vad han skulle ha gjort. Det måste ha varit något fel på markeringssystemet, säger Emil.

• Blev du själv drabbad?

- Nej, men det var inte rättvisa förhållande. Ryssarna protesterade också mot det här, men nu är det i alla fall gjort.

Trots en 50-serie på slutet fanns inget officiellt slutresultat förrän de manuellt tolkade skottet räknats in från juryn.

Helt plötsligt, när alla blågula räknat in silvret, kom beskedet på ljustavlan:

Tre skyttar – alla på 589 poäng – skulle upp för särskjutning om silver och brons. Guldet var redan klart och det gick till Emil Martinsson på mycket fina 590 poäng.

- Det trodde jag inte. Ja, ja, en tredjeplats kanske, tänkte jag när jag gick från min bana, säger en smått chockad Emil.

• Hur rankar du det här guldet jämfört med de två andra VM-segrarna?

– De är lika roliga allihopa.

Martinsson hade en hög träffprocent hela serien.

– Det gäller lägga fokus när grisen är inne. Jag vågade inte skruva på siktet och sen är det jättefarligt att haka upp sig på om man tappar poäng, förklarar Emil taktiken.

• Du verkar vara bäst när det gäller?

– Det gäller att inte överarbeta, att skjuta som du gör på träning. Dessutom lär man sig varje gång man är ute och tävlar.

Martinssons 590-serie på slutet bidrog till att det svenska laget (Niklas Bergström, Karlstad och Mattias Bergman, Valbo) kunde ta silver i lagmatchen.

• Innan tävlingarna hade du tankar på att det här var ditt sista VM?

– Det var sagt så, men nu får vi VM 2012 till Stockholm. Två år till kan jag offra.

En orsak till att Emil varit vacklande är att familjen utökats med ett tredje barn. Kombinationen med en stor familj och en satsning som elitskytt är svår. Särskilt som inte running target är en OS-gren och Martinsson därför inte får det stöd han fick inför OS i Aten, 2004.

– Det är mycket som ska fungera hemma. Men just nu ser det ut som att jag fortsätter över nästa VM.