– Det var hit man for för att titta på hockey som liten, det här är ett kulturarv att vårda, säger han.

Kempehallen är en gamla hockeyarenan i Örnsköldsvik med rötterna i 1950-talet. Nu hotas den av rivning.

– Det känns så fel att förstöra en sådan kulturskatt. Hockeyn är verkligen ett kulturarv i Ö-vik, säger Michael.

Michael bor i dag själv i Ö-vik, är 23 år och idrottsintresserad och har engagerat sig hårt i frågan. Han har startat uppropet Rädda Kempehallen på facebook och för några dagar sedan startade han en namninsamling på nätet som hittills fått cirka 180 att skriva under.

– Om jag kan få 2 400 röstberättigade i kommunen att skriva under har vi möjlighet att lämna in ett förslag till kommunen och få till stånd en omröstning i frågan.

Ett annat sätt att rädda hallen vore att få länsstyrelsen att byggnadsminnesförklara hallen.

–Som privatperson får man ge förslag på enskilda byggnader som man skulle vilja byggnadsminnesförklara och då är de ju skyddade av staten, och om det blev så skulle jag kunna varva ned.

Det är fortfarande full verksamhet i hallen med många ungdomar både inom hockeyn och konståkningen, men kommunen som vill dra ned på kostnaderna tycker att driften på 2,8 miljoner per år är för mycket. Så nu vill de riva hallen.

Men det vill inte Michael gå med på.

– Nej, jag tycker det är skamligt att kommunen inte ser både det idrottsliga värdet och byggnadsvärdet i anläggningen och den hockeykultur som finns i staden.

Extra tänd blev Michael när han fick höra vad det skulle kosta att riva hallen 13 miljoner.

– Det var väl det som gjorde att jag drog igång namnunderskrifterna och nu känner jag att jag håller på tills jag får ihop det jag ska ha.

• Du brinner verkligen för det här?

– Ja, det är inte förrän grävmaskinerna är på plats det är för sent. Jag vet ju hur mycket föräldrar och ungdomar som är där och lägger ned sin själ i idrotten, och om kommunen gör realitet av sina planer känner jag att det är så många människors drömmar som kommer att krossas.

Michael tror att det går att påverka bara man bryr sig.

– De flesta i min ålder känner kanske att de inte har så stor möjlighet att påverka, men det har vi. Skulle hälften av alla i min ålder engagera sig i olika frågor skulle vi få en helt annan inverkan i både kust- och inlandskommunerna här i Norrland.

Nu väntar Michael först och främst på ett svar om byggnadsminnesförklaringen från Länsstyrelsen. Det kan dröja till efter semestrarna.

Om inte det går fortsätter namninsamlandet för att få till stånd en omröstning i kommunen.

– Det som känns fel är att kommunen vill dra ned på en fungerande mötesplats för ungdomar, säger Michael.